Vad är PMS och PMDS?
Det finns två begrepp som definierar de psykiska symtom som kvinnor kan uppleva under menstruationscykeln; Premenstruellt syndrom (PMS) och premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS).
- PMS definieras som en försämring i två symptom veckan innan mens, varav åtminstone ett ska vara psykiskt.
- PMDS definieras som ett depressionstillstånd som inträffar varje månad inför mens. Vid PMDS ses en försämring i åtminstone fem symptom före mens, varav minst fyra ska vara psykiska. PMDS påverkar dessutom kvinnans liv och funktionsförmåga.
Både PMS och PMDS försvinner inom någon dag efter att menstruationen startat. Man kan se dessa tillstånd som ett och samma syndrom men med olika allvarlighetsgrad, där PMS är en lättare variant av besvären och PMDS ett svårare, ofta behandlingskrävande, tillstånd. Olika studier kommer fram till olika resultat vad gäller förekomst av PMS och PMDS. De mest tillförlitliga studierna finner att omkring 17-18% av alla kvinnor har PMS och att 3-5% har PMDS.
De symtom man kan ha vid PMDS är
- nedstämdhet
- ökad irritation och ilska
- ångest
- humörsvängningar
- koncentrationssvårigheter
- minskad eller ökad aptit
- minskad energi
- fysiska symtom som bröstspänning, svullnadskänsla eller huvudvärk.
Det finns inget symptom som är unikt för PMDS utan flertalet symtom som anges återfinns också som kriterier för ångest- eller depressionssyndrom. När man är i den premenstruella fasen går det inte att skilja PMDS från en depressionsepisod, majoriteten av kvinnor med PMDS har så uttalade besvär att det motsvarar en medelsvår till svår depression. För att skilja PMDS från en vanlig depression (eller ångestsyndrom) är det viktigt att föra dagbok så att man ser att symtomen bara kommer före mens och att de verkligen försvinner när mensen startar.
Många kvinnor med PMDS har tidigare erfarenhet av psykisk ohälsa, och PMDS är i sig en riskfaktor för senare depressionsepisod.
Varför får man PMDS?
Man var redan tidigt inne på att PMDS har en koppling till äggstockarnas funktion, och de två hormoner, östrogen och progesteron, som produceras där. Progesteron blev tidigt huvudmisstänkt, eftersom kvinnornas symtom sammanföll med den tidpunkt i menstruationscykeln då man har progesteron i omlopp.
Schematisk illustration.
Professor Torbjörn Bäckström gjorde ett antal mycket viktiga studier på 80-talet för att bevisa att progesteron är inblandat. Den kanske viktigaste upptäckten han gjorde var att han noterade att kvinnan måste ha en ägglossning för att hon ska få symtom. Ägglossning i sin tur är en förutsättning för att äggstocken ska producera progesteron. Har man ingen ägglossning produceras inget progesteron. Varför det bara är vissa kvinnor, och inte alla, som får PMDS av sitt eget progesteron vet vi ännu inte.
Varför finns PMDS?
Finns någon anledning till att vissa kvinnor får PMDS. Fyller det någon funktion?
Sannolikt är PMDS en artefakt, dvs något som inte alls fyller någon funktion eller som till och med inte ens var tänkt att bli ett problem. Det var helt enkelt inte meningen att vi skulle menstruera så ofta.
Det är först under 1900-talet som kvinnor får tillräckligt bra hälsa, tillräcklig kunskap och även möjlighet att kunna menstruera. Dessförinnan hade vi inte så många menstruationer under vårt liv som vi har idag. Idag får vi (i genomsnitt) vår första menstruation vid 13 års ålder och den sista menstruationen inträffar som regel vid 52 års ålder. Med avdrag för två graviditeter och tillhörande amningsperioder kommer vi att menstruera i cirka 36 år, dvs drygt 400 menstruationer.
För 200 år sedan var hälsoläget ett annat. Svält, undernäring, och ensidig kost försenar puberteten och tidigarelägger klimakteriet. Åldern för första menstruation var omkring 16 år och dessutom kom kvinnorna i klimakteriet redan i 40-års ålder. Däremellan var vi huvudsakligen gravida, eller så ammade vi. Enligt beräkningar som finns gjorda tänker man sig att kvinnorna förr i tiden hade 16-17 menstruationer totalt under deras fertila tid.
PMDS behandling
Det finns två principer för behandling av PMDS; antigen använder man serotonerga läkemedel eller så använder man läkemedel som hämmar ägglossning. Serotonerga läkemedel används vanligen för att behandla depression och ångest och verkar förenklat genom att öka nivåerna av signalsubstansen serotonin i hjärnan.
Det vetenskapliga underlaget för att rekommendera serotonerga läkemedel är starkt, tack vare ett stort antal väl genomförda studier. Alla serotonerga läkemedel fungerar, och behandlingseffekten kommer inom några få dagar. Det sistnämnda gör att man kan ge behandlingen cykliskt, dvs enbart 14 dagar före mens. Men, man ska använda rätt dos av de serotonerga läkemedlen, dvs den dos som annars används vid behandling av depression.
De vanligaste biverkningarna är illamående, sömnsvårigheter, huvudvärk, trötthet, diarré och yrsel. Dessa biverkningar är övergående och försvinner som regel inom 4-5 dagar. Mer problematiskt är de sexuella biverkningarna som finns beskrivna, minskad sexuell lust och svårigheter att få orgasm. De sexuella biverkningarna brukar inte försvinna med tiden, men finns bara under den period som man tar de serotonerga läkemedlen. Under de veckor i menscykeln man är utan behandling försvinner dom.
Den andra vägen att behandla PMDS är att hämma ägglossningen. Det kan vi göra på olika sätt.
Kombinerade p-piller hämmar ägglossning och kan användas vid PMDS, särskilt om det också finns ett preventivmedelsbehov. Det är inte alla p-piller som fungerar så det är viktigt att ta upp PMS eller PMDS problematik om man behöver preventivmedel. Låg östrogendos, kort (eller inget) tablettuppehåll och snälla gulkroppshormoner (som inte ger så mycket humörpåverkan) är det man ska tänka på.
Injektioner med hormonet GnRH (gonadotropin releasing hormone) kan också användas och har ett bra vetenskapligt underlag. Nackdelen med behandlingen är att hormonnivåerna blir mycket låga och man kan få klimakteriebesvär som svettningar och vallningar. Behandlingseffekten sitter också i 3-6 månader efter att man tagit sin spruta, vilket gör att de inte passar så bra för kvinnor som planerar att skaffa barn inom en rimlig framtid.
Ulipristalacetat är ett läkemedel som används vid muskelknutor i livmodern. Läkemedlet hämmar ägglossning och en svensk studie har visat att det fungerar bra vid PMDS. På grund av sällsynta men allvarliga leverkomplikationer får det just nu bara förskrivas på strikt indikation.
Bioidentiskt progesteron har testats en hel del vid PMDS. En systematisk genomgång av alla studier visar att det inte har någon effekt vid PMDS.
- Takeda T. Premenstrual disorders: Premenstrual syndrome and premenstrual dysphoric disorder. J Obstet Gynaecol Res. 2022.
- Wittchen HU, Becker E, Lieb R, Krause P. Prevalence, incidence and stability of premenstrual dysphoric disorder in the community. Psychol Med. 2002;32(1):119-32.
- Sveindottir H, Backstrom T. Prevalence of menstrual cycle symptom cyclicity and premenstrual dysphoric disorder in a random sample of women using and not using oral contraceptives. Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica. 2000;79(5):405-13.
- Wikman A, Sacher J, Bixo M, Hirschberg AL, Kopp Kallner H, Epperson CN, Comasco E, Sundström Poromaa I. Prevalence and correlates of current suicidal ideation in women with premenstrual dysphoric disorder. BMC Womens Health. 2022;22(1):35.
- Pereira D, Pessoa AR, Madeira N, Macedo A, Pereira AT. Association between premenstrual dysphoric disorder and perinatal depression: a systematic review. Archives of women’s mental health. 2022;25(1):61-70.
- Slyepchenko A, Minuzzi L, Frey BN. Comorbid Premenstrual Dysphoric Disorder and Bipolar Disorder: A Review. Front Psychiatry. 2021;12:719241.
- Yan H, Ding Y, Guo W. Suicidality in patients with premenstrual dysphoric disorder-A systematic review and meta-analysis. J Affect Disord. 2021;295:339-46.
- Li DJ, Tsai SJ, Bai YM, Su TP, Chen TJ, Liang CS, Chen MH. Risks of major affective disorders following a diagnosis of premenstrual dysphoric disorder: A nationwide longitudinal study. Asian J Psychiatr. 2023;79:103355.
- Hammarback S, Backstrom T. Induced anovulation as treatment of premenstrual tension syndrome. A double-blind cross-over study with GnRH-agonist versus placebo. Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica. 1988;67(2):159-66.
- Hammarback S, Ekholm UB, Backstrom T. Spontaneous anovulation causing disappearance of cyclical symptoms in women with the premenstrual syndrome. Acta Endocrinol (Copenh). 1991;125(2):132-7.
- Reilly TJ, Wallman P, Clark I, Knox CL, Craig MC, Taylor D. Intermittent selective serotonin reuptake inhibitors for premenstrual syndromes: A systematic review and meta-analysis of randomised trials. J Psychopharmacol. 2022:2698811221099645.
- Sundström-Poromaa I, Bixo M, Björn I, Nordh O. Compliance to antidepressant drug therapy for treatment of premenstrual syndrome. J Psychosom Obstet Gynaecol. 2000;21(4):205-11.
- Pearlstein TB, Bachmann GA, Zacur HA, Yonkers KA. Treatment of premenstrual dysphoric disorder with a new drospirenone-containing oral contraceptive formulation. Contraception. 2005;72(6):414-21.
- Yonkers KA, Brown C, Pearlstein TB, Foegh M, Sampson-Landers C, Rapkin A. Efficacy of a new low-dose oral contraceptive with drospirenone in premenstrual dysphoric disorder. Obstet Gynecol. 2005;106(3):492-501.
- Wyatt KM, Dimmock PW, Ismail KM, Jones PW, O’Brien PM. The effectiveness of GnRHa with and without ‘add-back’ therapy in treating premenstrual syndrome: a meta analysis. BJOG. 2004;111(6):585-93.
- Comasco E, Kopp Kallner H, Bixo M, Hirschberg AL, Nyback S, de Grauw H, Epperson CN, Sundström-Poromaa I. Ulipristal Acetate for Treatment of Premenstrual Dysphoric Disorder: A Proof-of-Concept Randomized Controlled Trial. Am J Psychiatry. 2021;178(3):256-65.
- Wyatt K, Dimmock P, Jones P, Obhrai M, O’Brien S. Efficacy of progesterone and progestogens in management of premenstrual syndrome: systematic review. Bmj. 2001;323(7316):776-80.
